Lördagskväll
Äntligen hemma från jobb. Då ska man snart över till Ewa och sjunga singstar. Eller vad det heter. Sitter här proppmätt efter att ha tryckt i mig massor med tacos. Jag gör bäst i att sitta still efter en sån här måltid, annars kan det hända att jag spyr. Jag försöker just nu få plats med en grogg också, bag-in-box vodka och sprite.
Det var ett jävla meck att handla den jävla maten. Hade slarvat bort min plånbok, som vanligt. Sprang runt och kollade i alla kassor, kassakontoret och fikarummet. Tillslut hittade jag den i förbutiken. Sedan bar det iväg hem till mig en sväng för att hämta lite kläder. Som vanligt satt Richard kvar i bilen och väntade medan jag sprang över parkeringen mot huset. Då tänkte jag; tänk om Richard tutar nu och så blir jag jätterädd och ramlar mitt framför strålkastarna. Tyckte det var en oerhört rolig tanke och sprang alldeles för mig själv och skrattade högt och flåsade.
Varför jag sprang? Jag springer alltid när jag tror att ingen ser mig. Just för att det går så jävla långsamt att gå. Det säger ju sig självt. Men det ser nog förjävla dumt ut när jag kommer rusande med väskan rakt upp i luften (för jag har armen så när jag springer av någon anledning) högklackat kanske och jeans. Folk tror nog att jag har bråttom, men så är alltså inte fallet. Jag har bara tråkigt.
Nu är det iallafall dags för mig att byta om eftersom jag spillt mat över mina kläder, och kanske fixa till ett & annat som behöver fixas. Richard tar hand om disken sålänge, han är väl för go?
Det var ett jävla meck att handla den jävla maten. Hade slarvat bort min plånbok, som vanligt. Sprang runt och kollade i alla kassor, kassakontoret och fikarummet. Tillslut hittade jag den i förbutiken. Sedan bar det iväg hem till mig en sväng för att hämta lite kläder. Som vanligt satt Richard kvar i bilen och väntade medan jag sprang över parkeringen mot huset. Då tänkte jag; tänk om Richard tutar nu och så blir jag jätterädd och ramlar mitt framför strålkastarna. Tyckte det var en oerhört rolig tanke och sprang alldeles för mig själv och skrattade högt och flåsade.
Varför jag sprang? Jag springer alltid när jag tror att ingen ser mig. Just för att det går så jävla långsamt att gå. Det säger ju sig självt. Men det ser nog förjävla dumt ut när jag kommer rusande med väskan rakt upp i luften (för jag har armen så när jag springer av någon anledning) högklackat kanske och jeans. Folk tror nog att jag har bråttom, men så är alltså inte fallet. Jag har bara tråkigt.
Nu är det iallafall dags för mig att byta om eftersom jag spillt mat över mina kläder, och kanske fixa till ett & annat som behöver fixas. Richard tar hand om disken sålänge, han är väl för go?
Kommentarer
Postat av: Björn
hahaha.. verkligen! Håller med. Det borde vara socialt accepterat att SPRINGA överallt bara för att det är så segt att GÅ. Jag vill inte att folk tittar snett på mig bara för att jag springer. =))
Trackback
